Samspel.

​Snackade med en polare nu i natt. Snackade mest skit. Som jag brukar göra med folk. Hur som helst så kom vi in på hur majoriteten av de människor som vi stött på är. Både positivt och negativt. Kom in på samspelet med andra. Och att jag inte har någon aning. Jag förstår inte och det gjorde väl inte han heller riktigt. Kanske därför som vi funkar tillsammans.
​Fick än en gång höra att jag är speciell. Vilket jag inte alls tycker om. Alltså, jag vill ju att man säger sanningen men jag vill inte vara speciell. Tycker inte riktigt om att sticka ut. Tycker om att vara en i mängden i de flesta lägen och speciellt gällande detta, samspelet. 

Jag brukar tänka på andra. Ska jag exempelvis ta kaffe så antingen tar jag till människan som är i närheten också om jag vet om att denna också skulle vilja ha eller så frågar jag om denna också är sugen. Det är ganska många som inte gör så, faktiskt. 

Ska någon komma och hämta upp mig fixar jag klart allt så jag är utanför när denna kommer. Så den slipper vänta. Ska inte behöva vänta. 
Dessvärre är jag mycket sämre på att möta upp någon. Något som jag verkligen borde jobba på och tänka efter lite mer gällande. 

Jag hänger inte upp mig om någon skulle vara skyldig mig 100kr. Antar väl att det så småningom går jämnt ut.  
"Jag pallar inte ta bussen. Men om du orkar du köra så kan jag betala maten." Nej, det är inte samma kostnad. Jag kan inte bry mig mindre. Men jag har märkt att många andra bryr sig. Att det tydligen spelar stor roll. Att när man ska ta eller hämta något gör man inte det till någon annan. Troligtvis är det väl så att man inte tänker på det. Men, hur kan man inte tänka på någon annan? I min värld är detta väldigt egocentriskt. Varför gör man så? Jag förstår inte. Det är det samspelet som jag inte kan. Det som jag inte förstår. 

Jag borde inte vara speciell där. Jag gör så som man faktiskt borde göra. Det är så det blir ett samspel. Annars är man ensam. Om man mestadels enbart tänker på sig själv och sin egna vinning så är man egocentrisk. Man har inte något samspel. 
Är det så att samspelet är att inte ha något? Det låter ju inte rätt. 

Sexuellt sätt så förstår jag samspelet. Jag vet vad jag ska göra och hur jag ska bete mig. Och det låter kanske lite märkligt. Men jag är undergiven och masochist och där av väldigt beroende av att kunna och ha ett bra samspel för att det faktiskt ska funka. Och visste man sen tidigare inte detta om mig så kan jag väl säga grattis, eller något. Vet inte riktigt. Känns lite fel att skriva det här av någon anledning. Jag är inte farligt blyg eller rädd att varken prata sex eller vad och hur jag är när det kommer till det. Ändå var jag tvungen att tänka efter lite innan jag valde att faktiskt skriva ut det här. 
Människor i min omgivning vet om det och jag har inte något problem att nämna det om det kommer på tal med någon annan. Någon ny människa. Ändå var det lite jobbigt att nämna här. Det är inte så att jag skäms. Det har jag slutat med. Så länge jag har en sund syn och det inte gör mig själv eller någon annan illa så anser jag inte att det är fel. Kanske märkligt, men inte fel. Hur som helst så förstår jag samspelet där. Jag vet precis vad jag ska göra och vad jag kan förvänta mig av den andra. 

Men utanför det sexuella har jag verkligen ingen koll alls och när det gäller just detta känner jag inte att det är fel på mig. Det är fel på så många andra. Varför? Är det så att man inte blev uppfostrad att tänka på andra? Att man aldrig fick lära sig att visa hänsyn och uppskattning? Är det något som man upptäcker och gör senare i livet? Eller det finns inte?

Det är de små sakerna som gör vardagen. Detaljerna som gör helheten. Och när jag ändå är igång så kan jag ju dra denna om att man ska behandla andra så som man själv skulle vilja bli behandlad. 

Nu ska jag ta hund på en promenad och sen sova. Natti natti.

Gillar

Kommentarer