SÄTT PÅ MIG!

Att på något sätt visa att man finns, om det så är ute eller på nätet, känns som att ställa sig offentligt och skrika "SÄTT PÅ MIG!".
Och precis som det troligtvis hade hänt då, så kommer en hög tards springandes och gör ett tappert försök.
Det är inte så att man är trevlig och visar ett intresse av en som person. Nej, det är ytlig idioti. I princip alltid ytlig idioti.
På något sätt gör det så jag känner mig mer ensam. Och även att jag varken vill gå ut eller visa mig aktiv online på något sätt.
Gilla någons inlägg leder till att minst två nya tards kommer.
Kommentera något och man blir sönderspammad.

Ja, det är klart att jag också behöver och vill ha mänsklig närhet.
Någon att pussa på och vid tillfällen stjäla värme av.

Och tänk vad fantastiskt det hade varit om det var mer än så.
Någon som faktiskt uppskattar ens sällskap även när man är påklädd.
Någon vars sällskap man själv kan uppskatta.
Och jag menar då inte att det måste vara att man planerar hela livet tillsammans.
För helt ärligt så är jag rädd för det.
Det låter trevligt i teorin, men det tar oerhört lång tid för mig att våga skaffa ett förhållande med någon.
För jag är rädd att må dåligt av det. Att sitta fast.
Rädd för att den ljuger, går bakom ryggen på mig eller mest bara tänker på sig själv.
Rädd för att bli begränsad.
Inte som att jag ligger med allt som rör sig, någonsin, men att man får för sig att man äger och kan bestämma över mig.
Jag är rädd för destruktiva relationer och framförallt sådana förhållanden.

Men där när man uppskattar uppmärksamhet som inte bara är det fysiska.
När man tål att ha kontakt eller ses utan att det enbart är något sexuellt.
Lära känna någon och se vad som händer.
Det känns som att ordet jag letar efter är dejting.
Man vet inte om man vill ha fortsatt kontakt om ett halvår, om man kanske mer ska vara vänner eller man tillslut vill ha ett förhållande.
Och att det just då inte heller spelar någon större roll.
Man pratar om saker och respekterar varandra.
Livet är redan många gånger ganska så komplicerat, man behöver inte aktivt jobba på att relationerna med andra också ska vara det.

Så ja, jag vill att den jag är glad att se också ska vara glad att se mig. Och när det inte är fallet så gör det mig mer ledsen och ensam när folk hör av sig enbart för att få mig i säng.

Gillar