Sherlock Holmes.

Har haft energi de senaste dagarna som idag mest föll platt.
Röjt igenom hela köket. Saker ska bort, köpas och byta plats.

Känner mig allmänt skittrist och har där av inte heller skrivit något.
Städat och dansat runt. Och idag mest bara varit. Hoppas på att det mest är kroppen som behöver vila.
Kommer inte alls ihåg hur det var förra gången när jag började med levaxin. Så skriver ner allt som händer nu.
Mitt ansikte börjar komma tillbaka! Hoppas att hakorna snart också försvinner bort. Och typ resten av allt. Slippa vara en blobb och få plats i de flesta av mina kläder. Vilken dröm!

På tal om dröm. Sherlock Holms är nog min stora kärlek.
Inte någon som spelar honom eller specifik serie eller film utan den fiktiva karaktären.
Han är smart, nyfiken, ärlig, lojal och inte för snygg för att kunna smälta in.
Dessutom så är han socialt efterbliven så man inte hade märkt lika tydligt hur missanpassad jag är. Smart!
Det värsta är att det är en fiktiv människa.
Men det skulle vara trevligt med någon som faktiskt är intelligent och observant.
Men det får man inte säga, för då har alla en tendens att bli upprörda.
Det är okey att vara skitsmart, så länge alla andra också är det?!
Inte för att vara sådan. Men om alla skulle vara skitsmarta så skulle ingen vara det, då det hade varit normalt och där av hade även gränsen för skitsmart höjts.
Dessutom så är det inte så roligt att förstå mer och snabbare än i princip de flesta man träffar på. Det är ensamt och allmänt sugit.
Det hjälper inte heller att alla andra ska veta bättre och vara bättre, ständigt. När de oftast inte är det.
Eller det här med att jag ska veta bättre och kunna allt, bara för jag ser det logiska mönstret.
Att jag per automatik ska ha all information av allt och komma ihåg alla de onödiga saker som egentligen inte påverkar ens liv.
Det är kompliserat, jag är kompliserad och med relation till andra så hatar jag det.
Med relation till mig själv så uppskattar jag det.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229