"Skärp dig."

Jag har en ganska så jobbig egenskap. Ju längre jag är i en affär desto mer köper jag. Även om det inte är något som jag egentligen ska ha eller ens vill ha farligt mycket. Dock så gäller det mataffärer bara. Annars köper jag saker som jag inte behöver men någonstans vill ha ändå. Finns även de stunder jag köper saker bara för att jävlas med någon annan. Där av min stora skosamling där 90% av skorna aldrig blivit mer än provade. Sådant händer när irritationen av att någon annan säger till mig vad jag får och inte får lov att spendera mina pengar på. Jävlas, bara för att jag kan, för att människan inte har något med det att göra egentligen. Lite som jag gör med en hel del annat. Som att exempelvis tjata, då gör jag oftast inte något eller drar ut på tiden mer bara för att. Man gör inte så. Ja, om jag inte mår extremt dåligt, då gör jag det bara för att få tyst på människan. Vilket också är en väldigt dålig egenskap.

Istället för att tjata kan man säga "Skärp dig!" lite strängt så brukar jag gör det. Då brukar jag skärpa mig av någon märklig anledning. Har dock även märkt att detta inte fungerar lika bra på andra. De har snarare en tendens att bli sura och/eller gnälliga istället. Vilket har lite motsatt effekt än vad jag vill åstadkomma. Antar att det har något om hur man blev uppfostrad att göra. Jag fick inte en massa kärlek och stöttande ord. Jag fick just det "Skärp dig!" och oftast en mindre glad min till det.

Nu när jag tänker efter mer fick jag lära mig ganska så udda saker som liten. Var i och för sig ganska så udda också. Vilket inte heller riktigt är så märkligt. Är väl fortfarande udda. Kan dock inte riktigt inse det. Vill inte inse det. Det är inte så längre att jag vill vara som de flesta andra. Jag vill att de flesta andra ska vara mer som mig. Hej ego! Nej, men ja, jag tror att världen hade blivit lite trevligare då. Den meningen hjälpte kanske inte heller riktigt till så att jag inte framstår som väldigt egenkär. Men shit hapens.

Natti natti.

Gillar

Kommentarer