Skjut mig, det är okey.

Jag orkar inte mer. NU är mitt jävla tålamod slut. Jag vill inte mer.
Bara skrek rakt ut. Och jag skriker aldrig..

Vi har kvar det här med tvn. Även om jag för stunden inte hade använt den så är det sjukt drygt att den inte fungerar och att jag måste släppa in någon här igen.

Min beställning som gick rent åt helvete.

Toaletten som fortfarande inte är fixad och jag får inte tag på människan jag måste få tag på. För det skulle ju vara fan om skiten skulle vara lättare.

Hund är fortfarande inte ens lite rumsren och försöker dessutom äta upp alla bananskal. HUR kan det finnas så många bananskal slängda ute ens?! Får avmaska en gång till och hoppas på att det hjälper. Annars blir det att åka in med han igen..

Min telefon vägrar ta emot både samtal och sms och jag kan inte heller skicka eller ringa.
Jag vet inte om det är fel på telefonen, simkortet eller hos operatören.
Men det är ju extremt bra nu när jag har flertalet läkarsamtal inbokade..

Värmen i lägenheten verkar inte vara på och vi är som isbitar här. Även om filt är trevligt så är det lite halvdrygt att sova i pyjamas, med dubbla vintertäcken och fortfarande frysa.

Att ignorera mig har dessutom blivit någon trend detta året, och det skulle ju vara helt fel om man inte hängde med Den trenden.

Det är fler saker. Men alldeles för personliga för mig att vilja dela med mig av till världen.
Jag orkar verkligen inte livet just nu.
Känner mig som ett barn som bara skriker rakt ut. För oavsett så kan jag inte göra ett skit för att det ska bli någon skillnad. Jag får helt enkelt bara ta det. Bara stå ut och försöka fixa de saker jag kan, när jag kan det.

Tyvärr har jag faktiskt känslor.
Tyvärr har jag också någon vilja.
Jag kan också bli ledsen, trött och besviken.
Tänk så mycket lättare allt hade varit utan.

Gillar

Kommentarer