Släppa och ge upp.

Ibland får man ge upp. Förstå att man inte kan göra mer. Helt enkelt släppa det och gå vidare.
Jag har ganska svårt för det ibland. De gånger som jag inte förstår. När jag inte vet vad som hände. Det är då som jag har problem att släppa det. För jag vill veta. Vill inte bara ge upp. Och även om jag måste ge upp vill jag ändå veta, vill ändå förstå.
Jag försöker lära mig av mina misstag. Gör sällan om dem. Har fullt upp att göra nya istället.
Men inte nu. Nu vet jag inte. Kan inte riktigt förstå vad jag gjorde för fel. Det enda jag vet är att det är mitt fel, det är mig det är fel på. Jag vet bara inte vad. Och tydligen är jag inte värd tid, ork och energi. Jag är inte ens värd sanningen.

Jag kan inte urskilja sanningen från lögnen. Vet inte vad som är rätt eller vad som är fel. Så många olika signaler som betyder så mycket. Som kan tolkas på så många olika sätt. Hur ska jag veta? Hur ska jag på något sätt kunna förstå? Och att jag är som jag är hjälper ju inte precis. Jag var ju både trög och dum redan innan.
Jag borde dock förstå detta. Att jag inte är någon, betyder ingenting. Ett objekt. Ett sådant utan känslor som man inte riktigt bryr sig om. Något som var intressant för stunden men inte var som man ville.
Dock säger något att det kan vara annorlunda, att detta inte måste vara sanningen. Jag vet inte varför. Logiken säger ju annorlunda. Kan det vara så att jag hoppas? Kan det vara att känslorna säger annat? Eller det var saker som gjorde det? Som gjorde att en liten del säger annat.
Jag tror det bara är som jag hoppas. Att jag inte vill att så mycket ska ha varit lögner.

Jag känner mig dum. så sjukt lurad. Riktigt blåst. Jag borde vetat bättre, det borde jag. Och än en gång bevisar jag för mig själv varför jag aldrig ska gå på känslor. Känslor bara skadar, speciellt mina.
Borde ha varningstexten som står på cigarettpaketen "skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning". Något att titta på var dag. Något som påminner mig om att jag ska förbli inlåst. Så långt borta från andra jag bara kan. För tydligen gör jag bara fel annars. Skydda andra från att se mig, från min personlighet. Skydda mig själv. Jag tror det blir bättre så, för alla.

Och om jag på något sätt gjort dig illa så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Jag vill egentligen ingen illa. Jag är bara så brutalt dålig på att göra rätt, på att vara snäll. Om det är till någon tröst så försöker jag i alla fall. Vill ingenting illa.

Gillar

Kommentarer