Snäll.

När jag gick på gymnasiet hade vi i slutet av de flesta svenska lektionerna ett ord som vi skulle förklara.
Efter vart ord blev ett annat valt till nästkommande lektion.
Det var inte precis några avancerade ord. Utan sådana som alla kan.
Poängen med övningen var att berätta om orden som om man pratade med ett litet barn. Att man inte ska ta för givet att alla förstår eller har samma uppfattning.
Jag tog åt mig väldigt mycket av det.
Att det är lätt att misstolka och misstolkas. Och det är även anledningen att jag efter det blev mer ordagrant och rak än tidigare. Att jag många gånger kan ge mer information än vad som kanske är nödvändigt.

Istället för att bara säga att jag blev ledsen av beteendet kan jag gå in mer på vad det var och på vilket sätt jag tolkade det.

Att när jag blir glad berätta precis varför och på vilket sätt jag uppskattade det.

För jag pratar med andra människor som att de är små barn.
Och jag älskar även när man kommenterar det uppenbara. Oavsett om det är jag eller någon annan som gör det.

Men ord vi hade. Första gången hade läraren valt ett. Sen var det klassen. Allting gick bra fram tills att jag sa ett ord. Ordet som alla använder men ingen kunde ge en konkret förklaring till; snäll.

Vad innebär det att vara snäll?
För det verkar som att jag har en skev bild av det. Samtidigt som att det är ordet man många gånger använder i brist på annat.
Som när man ska säga något positivt om någon man nyligen träffat "snäll" alternativt "Den verkar snäll".
Jaha, ja tack. Där fick vi ingen information överhuvudtaget.

Om någon tar på sig något och sen kommer och frågar om den ser tjock ut i det.
Vad är det snälla alternativet?
Att svara ärligt eller bara nej?

För jag menar, om den ser större ut än vad den brukar eller hade gjort i något annat kan jag tycka det är snällt att säga det.
Samtidigt som jag fått höra flera gånger "Jag försökte bara vara snäll." När någon inte sagt helt ärligt.

Så att vara snäll; är det att säga det som låter bra, eller är det att säga det som gynnar den andras intresse och person mer?

Gör jag något dumt vill jag gärna att någon berättar det för mig.
Hur är det snällt att låta mig göra korkade beslut?

Ställer jag en fråga vill jag absolut ha det ärliga svaret. Allt annat är för mig elakt och många gånger även en lögn.

Däremot innebär just snäll, att vara fjäskig och till viss del en pushover enligt många.
De skulle självklart inte säga eller lägga upp det som det. För det är ju inte snällt! Enligt den logiken.
Logiken där man värderar hur det låter högre än själva innebörden.
Och nu låter detta då också elakt, men det är enligt mig nästintill helt inkompetent.

Snäll, jag berättar och gör val som, enligt mig, skulle gynna dig oavsett om det låter bra eller inte. För din skull. För om det vore för min, skulle jag tagit det lättaste alternativet och det som låter bäst för stunden.

Gillar