Som en liten boll.

Det är mycket nu.
Många möten och samtal. Måste prata om det jag inte vill. Berätta om sådant som jag bara vill hålla inom mig. Sådant som jag mest bara försöker förtränga.

Känns som att folk drar i mig på olika håll. Som att de drar sönder mig.

Har fortsatt svårt att sova. Paniken som tar över.
Tankar som inte försvinner och jag fastnar ständigt i huvudet.

Behöver sova. Behöver finna ro.
Behöver känna trygghet.

Som en liten boll ligger jag och försöker i panik få allting att sluta.
Att alla som drar i mig och försöker få fram och ut olika saker ska sluta. Att all seriöst för någon sekund bara ska ta en paus.

Som en liten boll ligger jag och försöker, om så bara för en sekund, få tankarna att sluta snurra.
Att insidan inte ska kännas som den slits sönder.

Som en liten boll ligger jag i fosterställning och försöker finna någon trygghet.

Men det vet ingen. För i någons närhet visar jag det inte, och det är bara här jag nu har nämnt det.

Gillar

Kommentarer