Status. Del 2.

Vaknade klockan sex och har precis kommit in från en runda med hund. Sitter än en gång i min älskade soffa med te och filt. Precis så som jag vill göra tidigt på höst och vinter morgonen. Dygnet har strulat sig lite de senaste dagarna och det är väl därför som jag inte har känt för att vara så social här. Och inte för att vara sådan men detta gör jag för att det ska ge mig något. Det ger inte mig riktigt något om jag känner tvång att skriva. Då struntar jag hellre i att skriva särskilt mycket om ens alls något. Även om jag funderar på om jag i alla fall ska lägga upp någon bild och skriva kort vad jag gjort eller gör. Lite som jag gjorde igår. Trots att jag inte brukar skriva något om vad som hänt.
Som när jag skaffade denna lägenhet. Ja, det var innan jag började skriva här men i alla fall. Nämnde inte det någonstans. De som pratade med mig visste ju om det men kände inte något behov av att nämna det så även de människor som inte har kontakt visste. Vad för glädje skulle de ha av denna information? Då kan man ju nu undra vad man har för glädje utav den som jag skriver ner här. Och det är väl ungefär noll också, i alla fall i de flesta fallen, som detta. Men det är mest för min skull. Jag känner att det ändå ger mig något och jag får jobba på de saker som jag har problem med. Som bilder och dela med mig utav tankar och funderingar. Mer intensivt än annars. Tycker väl inte att jag är hemlig av mig utan snarare att jag väljer att vara tyst eller inte gå in så detaljerat. Och här har man ju valet att strunta i att läsa om man nu inte är intresserad eller känner att det ger en något.

Tänkte fortsätta lite på det här med status. Social status. Så här kommer del två. Och jag börjar med kontakter.

Beroende på vilka kontakter som man har kan man "klättra" ganska så högt i sin statusrang. Sen är det även olika beroende på vilken typ av kontakt som man har. Några högt uppsatta affärsmän, grovt kriminella, kändisar alika slag, någon människa som är väldigt bra på något specifikt eller varför inte stadsministern? Även om jag bara så spontant känner att det sistnämnda snarare trycker ner en än höjer upp. Allt har väl egentligen med att imponera på andra, de som man vill imponera på liksom. Antar att man funderar på vad för människor man vill ha kontakt med, vilka man vill imponera på och sen "jobba" inom det området för att kunna nå sitt mål. Undra vad själva målet är. Är det att bli känd? Eller kanske för att känna dig bra och omtyckt? Är det för att man blir behövd på ett annat sätt? För jag misstänker starkt att det inte är för att man vill ha lömska och egoistiska människor i sin närhet som mestadels tänker på hur de kan klättra med hjälp av dig. Har en känsla av att de hyfsat lätt kan hugga ner en. Med det säger jag inte att alla gör det, men då det till större delen är någon typ av tävling så verkar det rimligt att det är på detta sätt.

Utseende är också något som kan hjälpa i många fall. Om man ser bra ut. Och jag kan förstå det. Även om jag faktiskt tycker att insidan är värd mer i de flesta lägena. Men man vilar ju hellre ögonen på något som man anser attraktivt eller tilltalande på något sätt. Fler människor kommer fram till en om man ser bra ut, lättare att få en första kontakt med andra och människor brukar ha mer tålamod och acceptera mer dumheter utav någon som de anser vara ögonfallande. Och om du nu inte anses se så bra ut överlag eller utav de som du vill imponera på så kan du alltid umgås och vara med någon som har det utseendet som uppskattas i just den umgängeskretsen.

Att hela tiden vara bättre. Att ständigt ha det bättre, eller i en del fall sämre. Att vara värst helt enkelt. Vara smartare, bättre utbildning, finare jobb, alla de senaste sakerna, en hög med pengar som man gärna kan sprida omkring sig, tjusiga ord, bättre kontakter och vara snyggare. Att ständigt vara bättre och tävla om det. Sen om det gäller något bra, dåligt eller något som inte påverkar omgivningen eller världen är lite strunt samma. Man ska vara bättre. Och inte bättre som att bli en bättre människa än vad man själv är utan bättre än vad vad de flesta andra är.

Spontant så känner jag att detta inte är något sunt. Kan man verkligen må bra en längre tid av det? Blir man inte till slut helt nere då det ständigt är stress och press på allt man gör? Bryr man sig inte lite väl mycket i vad andra tycker och tänker om en?

Och lite snabbt nu drar jag igenom och ser mina poäng från denna gång. Troligtvis har jag glömt att nämna något men ja, sådant som händer.
Jag känner inte någon känd människa. Visst, jag vet ju de som är bra på specifika saker men kanske inte bäst på dem. 0P
Jag ser väl bra ut enligt många och känner en del som också gör det. 2P
Den enda som jag försöker vara bättre än är mig själv. Ja, om inte någon gjort mig irriterad då jobbar jag för att sätta denna på plats utan min awesomeness. Kanske kan få ett halvt poäng där.

Slutsats: Jag har tagit mig från 0 poäng upp till hela 2,5. Och ja, jag är precis så värdelös som jag beskriver mig.

Gillar

Kommentarer