Tillit.

Vet du hur man krossar mitt hjärta? Man förstör tilliten jag har till en.
Och det kanske låter lätt. Men tillit är inte per automatik nödvändigtvis något positivt.

Tillit, att man litar på någon eller något.
Jag litar på att de flesta kommer gå bakom ryggen på mig. På att de kommer försöka köra över mig vid första chans de ser.
Har tillit till att majoriteten av människor kommer ta den egocentriska och kortsiktiga vinningen över det som egentligen är bättre i längden.
Till att de ljuger.

Och självklart går det även på andra hållet. Till det som faktiskt är positivt.
Och det är ju också där man har makten att göra mig illa.
Där jag känner tillit till att någon inte skulle göra på ett visst sätt, för det skulle gjort mig och/eller andra illa.
Där där jag känner mig sviken på riktigt.

Det är så man krossar mitt hjärta. Och jag antar att det ändå är mitt egna fel. Det är trots allt jag som trodde bättre om någon. Det är jag som hade fel om specifikt den människan.
För helt ärligt, de flesta förväntar jag mig inte till att vara bättre och där av hade det inte heller krossat mig.
Klart jag hade blivit ledsen. Mest ledsen för jag inte hade fel.
För vem vill inte att människor positivt ska överraska en?!

Jag är väldigt känslig när det kommer till att lita på någon. Men också väldigt svår att komma åt. För jag har en tendens att veta vad för tillit jag ska ha till olika människor.

Så jag antar att man ibland borde jobba mer på att släppa. Att börja acceptera att bara för man vill någon väl och vill ha den nära, innebär det inte att den någonsin skänker en tanke på en.

Och även om livet inte stannar, känns det som att en del av en gör det. Som att någon bit gått sönder och fastnat.

Gillar