Timglas och ironi.

Vet du vad som är ganska ironiskt?
När jag var yngre blev jag mobbad för min kroppsform. För mina breda höfter och smala midja. Att det var något fel på mig. Att det såg dumt och fult ut.
Man kunde ju nästan sitta där så stor skillnad det var på måtten!

Men titta nu. De flesta kvinnor köper kläder som försöker ändra och ge illusionen av att ha timglas.
Många spenderar tid på att både ändra sina bilder men även att hitta rätt position och vinklar för det.
Även det är ganska så ironiskt, att de är många som försöker ge illusionen, och jag som har, försöker oftast dölja det i stora tröjor och t-shirts.

Jag tycker inte längre att det är jobbigt. Det var många årsedan jag slutade bry mig om att min kroppsform var skev. Jag tycker om när man tydligt kan se om det är en man eller kvinna.
Men jag har inte heller känt behovet av att visa världen. Känner inte något behov av att få all uppmärksamhet det tyvärr drar med sig.
Jag tycker om när tröjorna inte kasar upp och att byxorna inte åker ner.
Framförallt så tycker jag om minen och blicken jag får av den jag valt att klä av mig för.

Har många gånger funderat på att se hur långt jag hade kunnat komma med mitt utseende. Det hade varit spännande att se.
Utseende och uppmärksamhet är väl allt som spelar roll, eller?

Gillar

Kommentarer