Tycker inte om att tycka om.

Jag borde skriva. Jag verkligen borde det. Har knappt skrivit något på flera dagar men har inte känt för det. Nästan tvingat mig till att skriva de få inlägg som jag har gjort. Just nu är livet mer jobbigt än vanligt. Det hjälper inte riktigt att jag är stressad inför min EEG. Dessvärre så tror jag inte att det är något dödligt. Det hade varit så mycket lättare om det var så. Om något bara brast och jag försvann.
Det hade blivit tyst, lugn och stilla. Ingenting hade gjort ont. Ingenting hade längre spelat någon roll, inte existerat.

Jag är så sjukt trött på det mesta. I princip allting är kaos just nu. Allt utom mitt huvud. Jag är mer klar nu än tidigare. Vet dock inte om det är bra eller dåligt. Just för stunden skulle det nog varit bättre om det inte var så.

Jag tycker inte om att tycka om någon. För jag blir mer sårbar. Det finns en större möjlighet att göra mig illa. Jag kämpade emot det så hårt tidigare. För det inte fanns någon som jag någonsin tyckt om som inte hade gjort mig väldigt illa. Väldigt illa för sin egna skull, sin egna vinning, bara för att. Och jag antar väl att det är okey. Jag har blivit ganska så van. Det är väl bara så det är menat att vara. Stöter väl på helt fel människor.
Det är svårt att veta när man inte blev lärd sig sådant. Svårt att veta när det alltid varit på det sättet. Att man får göra som man vill med mig. Precis vad som helst. Att det skulle vara okey. Att ingen skulle finnas där. Ingen skulle sluta. Ingen skulle rädda mig. Nä, ingen räddade mig. Ingen räddar mig nu. Ingen bevisar motsatsen. Bara straffar mig. En del konsekvenser borde inte ens existera. De är grundade på något som inte finns, som inte fanns från första början. Istället för att antingen vara i närheten och ha de trevligt, skapa sunda relationer eller bara gå iväg så väljer man att vara elak med flit, straffa mig. Och det är lätt. Det är väldigt lätt. Mycket för att jag inte gör farligt mycket motstånd, för att jag inte försöker göra det samma tillbaka. Det är inte så att jag inte kulle kunna vara väldigt elak. Inte som att jag inte skulle kunna straffa när någon gjort fel. Men jag vill inte. Bara för att någon annan gör något fel ger det inte mig rätten att göra det samma. Jag vill inte vara elak, vill inte göra fel.

Jag vill sprida glädje. Vill kunna göra någon annan glad, så den trivs och känner sig omtyckt. Så någon vet och känner att den aldrig är ensam. Precis så som jag själv velat bli behandlad.

Jag behöver inte bli bestraffad, har blivit det så mycket redan. Behöver inte någon som trycker ner mig, jag gör det så bra som det är. Jag behöver någon som förlåter mig när jag gör fel, för det gör inte jag. Någon som anser mig ha ett värde, för det anser inte jag. Någon som älskar mig, det räcker inte att bara jag gör det.

Gillar

Kommentarer