Tyst.

Har du någon gång hamnat i en situation där vad du än gör är fel? Bara olika fel.
Har tänkt väldigt mycket men kommer inte fram till något. Vet inte ens vilket som är minst fel. Hur räknar man det? Är det jag som ska ta det mesta av det? Jag vet inte.

Skulle sovit för flera timmar sedan. Kunde inte somna. Trött men huvudet vägrade slappna av. Börjar dock lugna ner sig nu. Flera timmar senare. Jag avskyr det. Jag som hade fått hyfsat bra på dygnet. Som den senaste natten sov helt värdelöst. Behövde sömnen. Skulle på möte sen, lär strunta i det. Kommer ändå inte ge mig något. Inte lönt. Orkar inte. Känner inte för det. Vill inte alls. Ska inte.

Blir arg. Känner mig orättvist behandlad. Än en gång som man inte lyssnar på mig. Bara antar. Tolkar rent åt helvete även om jag säger saker rakt. Är det verkligen så orimligt att jag skulle kunna mena det som jag säger? Måste man tolka det fel? Varför måste man var gång tro att det är något mer?
Jag är enkel, bara man lyssnar. Lätt att förstå, du ska inte anta annat. Varför skulle jag ljuga? Varför skulle jag vilja göra saker jobbiga? Varför skulle jag frivilligt göra så jag får skit om jag inte verkligen tror att det är rätt? Varför? Varför skulle logiken bara försvinna? Varför skulle jag helt plötsligt bryta det mönster som jag alltid annars har?
Lika bra att inte säga något. Vad spelar det för roll om man ändå inte kommer tro mig? Om man ändå kör på fritolkning..

Men jag lär mig. Jag ska vara tyst. Ska inte längre bry mig så mycket om andra. Det är lättast så, i alla fall för mig. Slipper förhoppningsvis mer skit på det sättet. Bygga upp en helt annan typ av bubbla.

När jag var yngre tyckte jag det var märkligt att så få människor brydde sig om allt runtomkring. Speciellt de vuxna människorna. De som har störst chans att lyckas och få igenom saker är också de som inte riktigt bryr sig. Kunde inte alls förstå det. Vill man inte ha en bättre värld? Att andra människor blir trevligare och har det bättre. Varför vill man inte bry sig?
Men jag förstår nu. Att bry sig är jobbigt. Man får i de flesta fall ta mycket mer än vad man får igen. Det gör ont att bry sig och är nästan ständigt någon som ska motarbeta det. Någon som ska sätta sig på tvären och göra allt så mycket jobbigare än vad det egentligen skulle ha varit. Troligtvis för att denna, precis som en själv, anser att den har rätt. Att denna också rivs sönder, för den bryr sig.
Lättare att bara vara. Lättare att ha sitt och försöka leva i någon typ av balans med alla andra. Att ju mindre man bryr sig desto bättre mår man. Det gäller att vara tyst när det inte är något att verkligen kämpa emot, något som är värt ens energi, som förhoppningsvis ger en något tillbaka.
Det är bara jobbigt att det inte är jag. Det har blivit det mer och mer de senaste åren, men långt ifrån helt. Att vara tyst tar på mig. Då är jag någon annan. Känns inte bra. Men om jag inte är tyst de flesta fallen får jag mer problem och mindre bra humör.

Jag känner mig ensam. Väldigt ensam.
Jag tror att du högg ner mig tidigare.

Gillar

Kommentarer