Uppgiven?

Har inte känt för att skriva här. Eller ja, jag har väl velat men har inte riktigt haft något att skriva om. Känner mig ganska så tom. På ett negativt sätt. Kan inte riktigt få ut något i text. Kan inte få ut särskilt mycket i tal heller för den delen.
Vill snacka med folk och vara social men har ingenting att säga. Det står still på något märkligt sätt. Är inte ens dryg. Och då är det illa. För jag har alltid kunnat vara dryg. 

Är uppgiven ordet som jag letar efter? Kan det vara så att jag är uppgiven? Blir man tyst då? Känns som att man borde bli det. Jag tror att jag är uppgiven, och lite gnällig. 
Men har inte varit gnällig så jag kan få ut något. Också något nytt för mig. Börjar tycka lite illa om de nya sakerna som jag känner och upplever. Vet inte heller hur mycket av detta som är hormonerna som strular. Kan ju hoppas på att det mesta är dem även om det finns en del saker som gjort det värre, som liksom triggat igång det. 

Sover ganska så mycket för stunden också. Vilket på sitt sätt är skönt. Borde hämta mina paket, har tre att hämta ut nu. Har nya sängkläder i det ena. Så kan jag sova halva dygnet med nya, fina sängkläder. Bara sova bort det tomma. Sova bort min uppgivenhet. Sova bort hormonvägningarna, det mesta. 
Vad deprimerande jag känner mig. Låten just nu hjälper inte riktigt heller. 

"I want to be, I want to be all you think that you see
Would you leave me here where nobody cares?
Would you leave me, leave me here where nobody cares?"

Känner att jag borde byta. Eller bara vänta tills den tar slut kanske. 

Hur kan det komma sig att människor snackar och skriver mycket med mig och sen när man väl träffats inte längre hör av sig? Är jag en sådan som är bättre att ha på avstånd? Luktar jag så illa? Är jag så hemsk som människa i verkligheten? För jag kan tycka att jag är den samma här på nätet som jag är på riktigt. Eller ja, jag försöker väl. 

Detta har hänt för många gånger för att vara en slump. Har blivit en väldigt dålig vana känner jag. Såhär det varit några år nu. Måste vara mig det är fel på. Bara undrar vad. Frustrerande om inget annat. Är jag verkligen så värdelös? Har jag gjort rätt i att låsa in mig? Kanske gör världen en tjänst med att inte gå ut. Med att inte träffa någon. Borde kanske hålla allt till internet. Får väl bo här. Hålla mitt sociala liv online och resterande del av livet ensam med att måla, träna, umgås med djuren och bara göra saker som jag kan roa mig med ensam. 
Än en gång lyckas jag låta väldigt deprimerande, väldigt deprimerad. Är dock mest tom och likgiltig, som vanligt. Bara en del tankar som är negativa, en del som börjar undra väldigt mycket. Det positiva är väl att jag lyckades skriva något, överhuvudtaget. Man får vara glad för det lilla liksom. 

Gillar

Kommentarer