Uppskatta innan det är borta.

Min feber har gått över och förkylningen har lagt sig. Borde vara tillbaka helt efter att jag sovit. Höll på att skriva imorgon men det stämmer kanske inte riktigt. Borde ställa klockan så jag inte vaknar när det blivit mörkt igen. Även om jag uppskattar när det är mörkt tycker jag ändå bäst om att vara uppe på morgnarna nu på hösten och vintern. Gå ut i kylan med lager av mysiga kläder när jag tar hund på promenad för att sen komma in och sätta mig med filt och kaffe i soffan och bara mysa. Jag ändrar dygnsrytm beroende på vad det är för årstid och på vintrarna saknar jag snön och skogen sen jag bodde i Värmland. Det är mycket trevligare där såhär års än vad det är i Skåne. Hade jag kunnat hade jag bott där vart vinterhalvår.


Såg en flock polisbilar när jag tog hund på en runda tidigare. Ja, en flock! Så först blev det "Shit, polisen." och sen fick jag den deprimerande tanken, jag gör ingenting olagligt. Inte ens lite. Till och med betalar för både filmer och musik. Och ja, det är en deprimerande tanke. Ska jag vara såhär nu? Följa alla lagar, vara ärlig, bry mig och kärleksfull? När blev jag så duktig? Är inte alls en stygg flicka. Ju mer jag tänker desto mer läskiga saker kommer jag fram till. Jag tycker seriöst att det är läskigt. Men det är kanske så det blir när man blivit överkörd en gång för mycket. Att man inte länge är rädd. Vet redan att man klarar det själv. Visst, det är jobbigt och tar ibland väldigt hårt men man klarar sig och att ta sig upp igen gör en stark. Att göra det ensam gör en ännu starkare. Jag tror att jag har slutat bry mig och uppskattar det som finns innan det försvinner. För allt försvinner, alla försvinner någon gång.

Jag vill inte förstöra något bara för att jag är osäker. Vill inte sitta där efteråt och känna att jag inte uppskattade det innan det var försent. Att det kunde blivit annorlunda bara om jag inte var rädd och osäker. Det var därför som jag började förklara mig från första början. Anledningen till att jag började be om ursäkt när jag ansåg att jag gjort något fel eller som någon annan tog på fel sätt.

Det var en låt som fick mig att tänka på det. Fick mig till att vilja ändra på mig. Och det låter så dåligt. Men det mesta får mig till att tänka efter. Ibland något som någon säger, ibland filmer eller bara en bild och även då som nu, musik.

"If you wont forgive me, the rest of my life.
Let me apologize while I'm still alive.
I know, it's time to face all of my past mistakes.
It's gonna kill me for the rest of my life."

2010 dog min katt. Han var min älskling. Kallade honom även för älskling. Min bästa vän som alltid fanns där och som gjorde allt han kunde för mig. Precis så som jag gjorde för honom. Det var han som tröstade mig och visade att alla inte är illa. Han fanns där när jag hade något av den svåraste tiden i livet. Han var allt som jag hade och den som bara ville mig väl.

Ett tag kunde jag inte åka hem. Inte på flera månader. Fick inte och fick inte ha djur där jag var. Älskling, Celtic, avskydde att åka bil om han inte fick vara i mitt knä. Han skrek så fort han kom in i bilen annars och slutade inte förens han var av den igen. Tog inte någon paus alls, bara skrek. Så jag ville inte ha honom att åka till mig bara för att jag skulle få träffa honom någon timme. Det skulle vara egoistiskt. Men efter tre månader klarade jag inte mer. Under fyra väldigt hårda år hade han varit min tröst och behövde honom så sjukt mycket just då. Så fick mamma till att köra honom till mig. Som vanligt så skrek han under hela vistelsen i bilen, rädd och ledsen.
När han var framme kröp han direkt upp i min famn och jag satt där på golvet i fler timmar med hans huvud tryckt mot min haka hela tiden. Vi bara var så i flera timmar, helt stilla.
Det gav mig energin till att klara det, till att vilja klara det. Och han var helt tyst under resan tillbaka hem. Han var lika glad att se mig som jag var att se honom. Att han gör något han avskyr bara för mig. Han var ett djur men ändå så mycket bättre än många människor. Det var han som gjorde att jag började uppskatta saker innan de var borta. Han lärde mig kärlek och att uppskatta innan det är borta.
Tatueringarna som jag har på baksidan av låren gjorde jag för honom två år efter att han dött. Det finns ett C i ena bandet, Celtic.

Jag har för det mesta uppskattat djuren. För jag behöver inte vara rädd. Kan visa mig sårbar och de vill trösta, inte köra över. De uppskattar mina sårbara och kärleksfulla sidor och vill inte förstöra något. Kan visa uppskattning utan att de tar mig förgivet eller tror att jag är svag och menlös. De älskar mig trots mina brister. Litar på mig så som jag litar på dem.

Har länge velat ha en sådan människa hos mig. Har bara inte riktigt vågat. Har inte vågat visa mig sårbar och de få gånger som jag försökt har inte slutat bra. Så även nu för någon månad sen.
Jag skrev att jag försökte, inte att jag klarade det. Kom längre än tidigare men långt ifrån bra.

Det är slut på det nu. Slut på att försöka med det, nu ska jag göra det. Det har ändå slutat åt helvete. Jag har ingenting att förlora på att faktiskt visa mig svag, visa uppskattning och kärlek, de få gånger som jag har det. Då kan jag även efteråt slippa ångesten och att ångra en massa jag gjorde eller inte gjorde, sa eller aldrig ens nämnde.

Jag har blivit överkörd så pass många gånger att jag inte längre bryr mig om att försöka skydda mig. För om man vill göra mig illa finner man ändå ett sätt. Skillnaden är att jag, om jag skyddar mig, kan gå miste om något bra. 

Lär dock inte ge en massa komplimanger, i alla fall inte raka sådana. Mer visa uppskattning i kroppsspråk och handlingar. Även om jag haft sådana handlingar ganska så längre. Det är mer att krama om någon eller låta den krama mig som jag haft problem med. Bara varit halvmysigt tvångsmys. 


Jag uppskattar mer och är kärleksfull för att jag inte längre bryr mig om någon gör mig illa. Jag kan välja bort dem. Kan resa mig själv upp igen och även om olycklig kärlek är jobbigt så är lycklig helt klart värd risken.

Jag vet, jag har blivit läskig. Håller själv på att vänja mig. Men jag tror att detta är en förändring till det bättre.


Bilden är ca ett halvår gammal.

Gillar

Kommentarer