Väntar.

Jag borde egentligen sova. Men jag kan inte. Har vänt på dygnet nu och kan inte längre vakna av min klocka. Känns som att det egentligen är lite skit samma nu. Inte som att jag göra något ändå. Har inte farligt många tider att hålla och jag vet med mig att jag har en tendens att vara uppe hela nätterna så jag bokar inte in något på förmiddagen ändå.

Har spenderat större delarna av de senaste dygnen liggande på golvet med musik och bara glott upp i taket. Faktiskt inte tänkt på så mycket. Bara legat där, lyssnat på musik och väntat.
Ligger fortfarande på köksgolvet och väntar. Det är svårt när jag inte riktigt vet vad jag väntar på. Jag vet inte riktigt när jag väntat klart. Men jag har i alla fall sällskap större delen av tiden.

Jag vill känna något. Vill tänka på en miljon saker och skutta runt i lägenheten med hög musik. Jag vill att hundfan ska leva för alltid och att jag ska bli frisk.
Men just nu ligger jag mest på golvet och tittar i taket. Just nu händer inte så mycket och det är okey på något sätt ändå. Jag kan vänta. Har inte något planerat, alls.

Tomhet borde det vara. Likgiltig. Igen.
Det gör dock inte så mycket. Händer ändå ingenting.
Jag tycker om att ligga här. Det känns som att ingenting finns. Som att ingenting spelar någon roll. Tiden står på något sätt still. Vilket jag brukar vara irriterad på men jag tror att jag vant mig nu. För jag vänjer mig ganska snabbt vid det mesta, tyvärr.
Jag bara undrar hur jag vet att jag är klar när jag inte ens vet vad jag väntar på.
Men det är okey. Jag har tid. Ingenting planerat alls, någonsin.

Gillar

Kommentarer