Värd tid, ork och energi.

Ja, jag skulle städa, laga en massa mat och diska. Det blev inte riktigt som planerat. Dock så duschade jag. Resterande del av dagen lagade jag mat enbart för idag, drog ut alla kläder från garderoben då den behövdes städas och så har jag dansat runt här hemma. Självklart dansar jag runt i enbart underkläder. Vad annars liksom?! Och alla kläder är fortfarande kvar i soffan.. Men det positiva är väl att jag faktiskt inte har sovit alls sen jag gick upp halv ett. Får väl lägga mig nu snart.

För ett tag sedan skrev jag att jag inte var värd någons tid. Det var jag inte heller. Var väl inte allt för villig att dela med mig utav min heller. I alla fall inte till farligt många. Det var väl dock inte för att jag inte var värd det utan snarare att jag inte riktigt orkade med det. Hade mycket annat. Fullt upp att hitta mig igen efter så många år som jag inte kunnat vara det. Inte fått vara det. Så paniken efter när jag kan vara så jag vill. Rädslan av att hamna i samma situation som jag nyss kommit ifrån. Ja, ångesten att jag inte riktigt kände mig helt.

Jag var inte bra. Snarare extremt osäker, otrygg och både det att jag var lättskrämd men även fick ångest väldigt lätt och ofta. Det gjorde så jag blev väldigt otrevlig, värre än vanligt, och även aggressiv. Försökte stänga av allt, för jag inte riktigt orkade. Stänga av känslor, både positiva och negativa, för att jag inte vågade. Vilket då ledde till mer ångest, mer aggressiv och ännu mer rädsla. Jag borde ha knäckt mig redan då men hade fullt upp att kämpa emot. Som att hänga på en tunn tråd. Och hur mycket någon än försökte hjälpa, stötta och visa mig något bättre var det strunt samma. Jag kunde inte se det, vågade inte se det. Det fanns ingenting som någon någonsin skulle kunna göra då som skulle får mig till att förstå.

Visst, man kunde få mig att till viss del känna trygghet, känna tröst och tillit. Men det kostade mycket. I gengäld fick man min aggressivitet och rädsla över sig. Och det värsta är väl att jag nu inte kan stå för det jag sa och skrev. Ja, jag gjorde ju fysiskt sätt verkligen ingenting. Så det är inte något problem. I alla fall inte som gått ut över någon annan riktigt. Jag kan erkänna de sakerna men jag kan inte tycka att det var rätt av mig. Det var längesedan jag var så dålig, ungefär tio år sedan. Ja, fram tills nyligen då.

Jag kan inte göra något åt det nu. Finns varken något som jag kan säga eller göra som rättfärdigar det eller förändrar något. Ingenting som på något sätt spelar någon roll. Kan bara hoppas på att jag inte gjort någon allt för illa av mitt dåliga beteende. Hoppas på att jag lärt mig av mina misstag, vilket jag med största sannolikhet har gjort. Se hur mycket annorlunda jag blivit. Att jag blivit snäll, faktiskt snäll, lugn och varm. I alla fall mycket mer varm än jag någonsin varit. Blir väl så när man är trygg. När man verkligen funnit sig själv och lugnet. Inre lugn i alla fall. Menar inte varm fysiskt sätt, där är jag fortfarande en isbit.
Har dock fortfarande en del kaos runt omkring, men vem har inte det?

Tidigare skrev jag att jag inte var värd tid, ork och energi. det var jag inte heller. Men nu kan jag helt ärligt säga att jag är det. Jag har tagit itu med det som verkligen behövdes, med mig. Och ja, jag kommer fortsätta att jobba på att bli en bättre människa men det lär ta längre tid. Kommer nog aldrig till att bli så mycket bättre än vad jag är nu. Bättre, ja. Men inte allt för mycket skillnad. Jag tycker om mig, är trygg i mig. Har väl mest små saker som jag behöver jobba på nu. För jag kan alltid bli bättre. 

Nu är jag värd tid, ork och energi. Nu kan jag ge tillbaka det samma och inte allt illa som tidigare.


Gillar

Kommentarer