Jag avskyr att göra synundersökning. Blir så sjukt stressad över att jag ska ha fel.
När man tar fram olika glas och frågar vilket som är bäst.
Som att det finns något som är rätt och fel, enligt någon annan.
Jag vet att det är baserat på mig. Och att det inte finns någon annan som kan ge mig det så kallade rätta svaret. Men på något märkligt sätt känns de ändå som att någon ska meddela mig att jag valde fel.
Precis som att jag inte är nästintill blind, som en fladdermus, utan linser eller glasögon..
Som att man kan se på mig vad det är jag behöver.
Att när man frågar vilket av de två glasen som är bäst, jag svarar att jag inte vet och frågar vad den andra tycker.
Tror det hade blivit lite konstig stämning, och märkliga reaktioner.
Så den där årliga kollen man borde göra, skjuter jag ständigt fram. Flera år och hela tiden.
Jag menar, jag ser ju bättre med linserna jag har. Och man ska Inte vara Kräsen!
Även om jag känner att jag verkligen borde byta. Att synen förändrats.
Sen om det är till det bättre eller sämre har jag ingen aning om. Har oavsett inte sett längre än några centimeter fram utan, på över 15 år.
Jupp, 15 år och sökte hjälp för cirka sex år sedan.
Det var helt enkelt bättre att vara blind än att behöva ta in och ut linser var dag.
För även om jag har ett par glasögon så vill jag mest slå mig själv när jag ser mig i speglen med dem på.
Ja, jag ser ut som en människa jag själv vill slå. Och det finns inte många jag får den reaktionen till!